Ja eftersom vår Nya Zeelandresa denna gång närmar sig sitt slut kanske det är några av er därute som väntar er en sammanfattning eller utvärdering. Nu vet jag att jag talar både för mig och Sofia när jag säger att det har varit mer än underbart! Vi har fått ta del av så många nya erfarenheter att det blir omöjligt att skriva ned eller överhuvudtaget förklara för er hur denna resa har varit. Du måste helt enkelt uppleva det själv. Vi har redan skrivit om en hel del saker men som alltid vet man inte allt om man inte varit med…

Alla människor vi mött har varit hur fantastiska som helst. Jag blir ledsen vid tanken på att jag troligtvis aldrig mer kommer träffa många av dem men det är livets gång har jag hört. Det är så konstigt hur man bara på några timmar kan uppnå samma känsla med människor du aldrig förut sett som med kompisarna där hemma. Om detta beror på att vi alla befinner oss i samma situation, långt hemifrån, eller om det bara är en slump att man klickar kan jag omöjligt svara på. Glad är jag i alla fall att vi mött dem.

Planen är… eller vänta jag har gett upp detta med planer så vad som kommer ske det närmsta året har jag faktiskt ingen aning om. Troligtvis kommer vi båda spendera flygtimmarna med att tänka på vad vi vill göra näst för det är precis vad det handlar om; Vad vill VI/JAG göra? Allt jag vet är att jag älskar livet som en frisjäl och i dags läget vet jag inte om Sverige och jag är redo för denna relation… oroa er inte nu för jag har redan biljetten hem… men jag vill se mer utav världen i hopp om att förstå det en smula koruppta samhälle vi lever i. Att vara på resandefot har fått mig att se människor och världen i ett litet annat perspektiv...ja ni hör ju det går ju inte riktigt förklara hur jag tänker såhär via en blogg men jag är villig ge ytterligare förklaring på begäran.

Just nu är jag på väg mot min nästa destination, Bahamas, och Sofia ger sig snart av hem igen. Vi kommer troligen fortsätta bombardera cyberspace med våra upplevelser och till er som vill ha en enklare förklaring så kommer vi (så gott vi kan) fortsätta skriva på denna blogg.

Jag refererar till frågetecknet i rubriken och lämnar summeringen för framtiden. Tack och hej.

28 mars

Woop woop! De senaste 22 timmarna har varit extremt intensiva! Vi har befunnit oss på Nya Zeelands största husbåt ute till havs och gjort allt man kan göra här i Bay of Islands! Vi har skjutit paintball mot en anka (lugna den var gjord av plast), fiskat (vi fick två fiskar var som vi var tvungna att pussa – slemmigt), paddlat kajak mitt i natten till ljuset av fullmånen, nattbadat, grillat, spelat gitarr och sjungit framför brasan… Ja det här var ju de första 7 timmarna så ni förstår att det var intensivt. Trots det var det inte hetsigt utan bara alldeles alldeles underbart!! Jag menar vad är väl en 22-timmars kryssning i turkost vatten…? Jag säger bara UNDERBART, punkt.

Nu är vi tillbaka på fastlandet och ska fräscha upp oss innan vi ska möta upp en del ur gänget igen. Bildbomb! Wääääh!!!

23 mars

Här sitter jag på vårt supermysiga hostell i Raglan och äter frukost. För två dagar sedan kom vi hit och bokade in oss för tre nätter. Tre blev dock till fem nätter för vi valde att förlänga. Jag och Anna funderade allvarligt på att stanna här resten av tiden vi har kvar. Vi insåg dock att vi ville hinna se Bay of Islands innan vi sticker så vi ska dit på måndag. Ja, det är det enda jag vet. Vi lever ett liv utan att veta vilken dag det är och för det mesta vet vi inte ens vad klockan är. Min mobil laddade ur när vi kom hit till Raglan och jag har inte laddat min mobil för det är skönt att leva utan. Här finns varken wifi eller mobiltäckning. Superskönt!

Anledningen till att vi åkte till Raglan var på grund av dess surf. Detta är staden som är känd för sin otroligt bra surf. Enligt Nya Zeeländarna är det här den bästa surfen i hela landet finns. Därför har vi – tra la la fanfar – lärt oss att surfa! Vi lär oss mer och mer och det blir bara roligare och roligare. Vi har båda två stått på brädorna och förstår när man ska hoppa upp. Men tro mig det är supersvårt. Inte alls sådär lätt som det ser ut på alla bilder och i alla filmer.

Det bor även jätteskjysta människor här. Vi är ett mixat gäng: svenskar, mexikaner, fransmän, tyskar och så vidare. Pratar man sitt eget språk får man ett straff… Det här hostellet är utan tvekan mitt favoritställe so far. Vi har inte ens några nycklar till rummen.  

Nu ska vi ta tag i dagen och boka in oss för surf i eftermiddag. Solnedgångssurf, det låter inte helt fel enligt mig så vi får skynda oss innan bilen blir full.

Ha det bra, kram Sofia

8 mars, 2013

Fox Glacier har inte bara dåliga sidor. Det har en bra sida - glaciären..! Skälet till att vi kom hit var att bestiga en glaciär – och det gjorde vi! Kl tio imorse samlades Anna och jag, plus åtta andra glaciärsugna turister på Fox resecentrum. Vi fick kängor, crampons (metalldobbar som vi skulle ha på skorna i glaciären), vindjackor, vantar och mössor. Sedan var det bara att hoppa in i bussen. Efter en ca tio minuter lång åktur var vi framme vid glaciären Fox Glacier. Jag säger bara wow!! Hela upplevelsen var magisk. Vi har stått på en glaciär! 

Vi började med att gå in i regnskogen (ja, det är faktiskt det här). Vi stannade och drack vatten i ett vattenfall från glaciären. Efter det gick vi på en liten stig och guiden sa till oss att inte ta några kort och inte släppa snöret här. Skälet till det var att till höger om den ca 60 cm breda stigen var det ett 700 meter djupt stup. Skulle vi falla ner där var det bara ”Merry Christmas and see you no more”… Vi överlevde dock, precis som de andra åtta i gruppen. Efter ungefär två timmar kom vi fram till den faktiska glaciären. Vilken syn! Sedan var det fyra timmars vandring på glaciären som gällde. Vi fick klättra ned för stup, vi fick krypa in i små ishål som inte hade något slut och vi fick vandra och se hur häftigt det kan vara med is. Vår guide berättade saker för oss om varför glaciären såg ut som den gjorde längs hela vandringen. För 30 år sedan hade det varit is längs hela den biten där vi idag vandrade i regnskogen. Plus att de var tvungna att hugga ut stigar varje dag för det smälte hela tiden. Glaciären rörde sig 3-4 meter per dag!

Anna håller med mig när jag säger att det här var grymt! Det är det häftigaste och mäktigaste vi någonsin sett! Alltså vi har gått på en glaciär..! (Det gav dock ingen kick - buhuuu).

Och ja. Svaret är ja. Vi gör allt man kan tänka sig kunna göra här. Ja, vi är lite galna. Och ja, vi har fruktansvärt skoj! Älskar vi Nya Zeeland? JA! Kommer jag att flytta hit: jag vågar inte säga ja för då vet jag inte vad papsen säger, men ja…

 

8 mars, 2013

 

Det Sofia vill ha sagt är att vi från och med idag ser lilla Västervik som ett mycket civiliserat ställe. Jag menar vi har ju Subway. Thats all you need, right? Jag tror att Kiwisarna är galna i detta snabbhak för vi finner Subway överallt här på Nya Zeeland. Mottot huruvida vi befinner oss i en stad eller bara på en gata utgår alltså ifrån huruvida vi hittar något Subway eller ej.

Som tröst över att vi befinner oss på en gata köpte vi en påse kakor som vi planerar att tömma. Fox Glacier är egentligen ett riktigt coolt ställe bara så ni vet! Berättar varför senare.

8 mars, 2013

 

Ja, det är banne mig dagens statement! Fox Glacier i all ära men det är den minsta staden (jag tror inte ens att det går att kalla det för stad) vi någonsin skådat! Alltså ”staden” består av en, EN, gata. På den gatan ligger det sju motell, ett hostell, en restaurant som heter ”Last Kitchen” (säger inte det något om den såkallade staden?!) Ja, jag kanske är lite irriterad och ogillar minimala städer. Ja, det här kan vara ett ilskans inlägg. Men de har inte ens en uttagsautomat här.

Dessutom har kvinnan i receptionen här har blått hår och hon är över 55 år. Alltså inte en liten slinga, hela håret! Blått. Plus att staden är invarderad av japaner. Vi är de enda två i hela staden som inte snackar japanska och gör ballongfigurer.

Punkt slut.