Coffeetour and Melindis 18 mars
Sen begav sig nagra av oss ivag pa coffee tour. Vi fick en rundvisning av en kaffebonde och han visade och vi fick hjalpa till att gora kaffe. allt organsikt och det var kul att se. vi fick aven smaka precis nytillverkat kaffe och jag har aldrig druckit godare kaffe!!
Kvallen avslutades med en tjejfilmkvall med mig, Nanna och Pernille. Nagra av killarna kom och kollade men gick efter fem minuter for de gillade inte var film. Den hette Women...!
Livet i Afrika
Fyra dagar av safari
11 maj
I onsdags rivstartade jag och Lisa med hela 3 dyk. Vi började med två "vanliga" dyk där det bjöds på fina koraller och fiskar men dessa var ingenting mot det vi hade framför oss. Efter några timmars vila promenerade vi tillbaka till dykar shoppen redo att göra vårat första natt dyk. Ja som ni kanske förstår dyker man då när det är mörkt ute utrustad med en ficklampa för att kunna se.
En höjdpunkt under detta dyk var när vi fick en muräna äta en fisk. Ja det kanske låter simpelt för er men vi lyckades se den precis när den attackerade en fisk, vad är oddsen? Det var hur ballt som helst! Muränan slog knut om sig själv för att hålla fisken på plats och slukade den sedan hel efter en stunds kampande. I slutet på dyket satte sig alla ned i sanden och vi slog av våra ficklampor, där har vi nästa höjdpunkt. Så fort man vevade med handen började dessa små djur lysa upp i vattnet och det kändes som man satt under en stjärnhimmel. För det var verkligen massor av dem! Nu har jag äntligen fått se de-små-lysdjuren-jag-inte-minns-namnet-på som vi missade på Nya Zeeland.
Igår (fredag) begav vi oss till den helt underbara dykarplatsen Peñon. Inte nog med att vi hade en riktigt rolig dykar instruktör så hade vi även turen att få se *trummvirvel* en HAJ. Nu kanske ni ser en halv meter lång liten sak framför er, en icke!! Detta var en 2 meter lång livslevande haj! Det var en nurseshark som inte attackerar människor så ni kan andas ut. Ja behöver jag säga att vi var uppe i extas efter detta? Känslan av att vara helt fri, under vatten toppat med att precis sett en haj är svår att slå. Lycka helt enkelt!
Vi trodde vi nådde toppen där men idag begav vi oss ut på vårt sista dyk för denna gång och det var galet! Detta dyk toppar alla 9 övriga jag har gjort. Jag har helt enkelt gjort mitt första vrakdyk! Tänk er känslan av de första scenerna ur Disney filmen Atlantis precis så kändes det. Känslan av att närma sig vraket var verkligen mäktig. Vi simmade 40 meter under vattenytan genom olika rum och man njöt verkligen av varenda sekund! Det var hur coolt som helst och som sagt önskar jag att vi hade kunnat fånga dessa ögonblick på bild så ni hade kunnat få se lite av det.
Där har ni lite av det vi sett de senaste dagarna. Nästa destination är Be Live Hotell i Punta Cana. Med andra ord skriker det all inclusive. Med andra ord lär ni inte höra ifrån mig de kommande dagarna då jag lär vara bänkad vid buffén. Inte helt fel om ni frågar mig.
So long! // Anna
The Hoff gang
Bayahibe
moshi town
Kram Sofia
El Limon
Efter att ha tagit ytterligare en riktigt lugn morgon gick vi ned till Dominic (ägaren) och frågade runt lite vad man kunde hitta på här i närheten. 5 minuter senare satt vi på en motortaxi på väg till en gwagwa som skulle ta oss till staden El Limon. För er, precis som jag, som inte har en susning om vad en gwagwa är så är det en pick-up bil som fungerar som en taxi, man hoppar upp på flaket och bankar till på taket när man vill av. Efter några som vanligt förvirrade sekunder hoppade vi av och skulle börja leta upp den ranch som anordnade turer till vattenfallet.
Någon påstod sig veta vart vi skulle och vi hoppade upp på nästa motortaxi och några minuter senare fick vi hoppa upp på varsin häst och så var vi på väg. Vi skulle nämligen rida till vattenfallet och ja Mia du läste rätt jag skulle sätta mig på en häst. 30 minuter senare befann vi oss återigen i positionen där vi var tvungna att gå en bra bit i lutande terräng men vad gjorde det när vi fick bada i ett vattenfall? Absolut ingenting… på vägen ned..! Detta var inte heller ett litet fjuttigt ett utan det var ett riktigt vattenfall. Vi pratar omkring 60 meter högt.
Allt gick som på räls. Vi badade, fotade och begav oss tillbaka. Dessvärre visade sig kalaset vara lite dyrare än vi tänkt och eftersom de inte tog emot våra visa-kort hamnade vi i positionen akut-behov-av-bankomat. Då de ville ha sina pengar fick vi hoppa på en motortaxi som skulle ta oss till närmsta bankomat. När vi 20 minuter senare fortfarande befann oss på varsin motor började vi fundera på vad som egentligen var på gång. Det slog mig någon gång under färden att den största anledningen till att man är så slut varje gång vi gett oss ut på äventyr troligtvis är för att vi aldrig riktigt förstår vad som händer. Ja då menar jag inte på ett sådant sätt som innebär att vi är dumma i huvudet utan att vi aldrig förstår vad folk säger och vet därigenom inte vad vi förväntas göra. Så mental note; nästa gång du beger dig till ett spansktalande land utan speciellt många backpackers – lär dig spanska. Men tydligen var det bara så att man här måste åka i 30 minuter för att nå närmsta bankomat… efter några inhandlade mangos kunde vi börja bege oss tillbaka mot Jurassic Park.
//A
Jurassic Park Hotell
Dagen kom då vi slutligen lämnade Sosua. Efter att ha spenderat 9 nätter på Coco Hotell började det kännas som ett hem. Inte nog med att vi hann bli stamkunder på stranden och att det blev en hel del vändor förbi dykarcentret lyckades även ge oss av på en av Dominikanernas få helgdagar. Vilket resulterade i att det tog oss dubbelt så långtid att ta oss till nästa destination; Las Terranas.
Framför oss hade vi 2 nätter på ett hotell placerat precis i kanten av djungeln mitt ute i ingenstans. Tänk er ett ställe helt självförsörjande på el, vatten och en hel del annat. Killen som äger stället brinner för att återvinna allt möjligt och är vad jag skulle kalla en sann miljövän. Vi sover i en egen liten bungalow som till och med har ett eget kök! Lycka.
Inte nog med att de är helt miljövänliga utan de producerar egen choklad. Både jag och Lisa såg fram emot att ta den runtur som skulle visa oss lite mer om chokladen. Vi tog på oss skorna och började en vandring i djungeln. Vi väntade oss en kort liten promenad till några kakaoträd, jag hade till och med förhoppningar på att vi skulle få åka på den golfbil som de har här. Men icke! På något lustigt vänster lyckas vi alltid hamna på aktiviteter som kräver att vi går i flera timmar och då oftast uppför… med andra ord begav vi oss iväg på en 3 timmar lång djungelvandring upp för ett berg. Så mamma, pappa nu har jag officiellt bestigit mitt andra berg! Eftersom vi inte hade väntat oss så långpromenad hade vi varken vatten eller nödproviant med oss men inga problem där inte. Vår guide/vän/personen-vi-gick-efter Hermando plockade ned några cocosnötter åt oss. Man kände sig som en riktig robinsondeltagare, cocosvatten och cocos (nu syftar jag på fruktköttet) mitt i djungeln då kan man inte klaga direkt. Vi har nu även teorier om att Hermando lyckades glömma själva chokladdelen, för allt vi fick se som rörde den punkten var kakaoträden. Jag börjar ha mina teorier på att de inte alls producerar någon choklad för jag menar vem säljer inte sin närproducerade choklad någonstans i närheten? Lisa håller fast vid att den finns här någonstans och att de bara har slutsålt och för tillfället inte hunnit producera någon ny. Hur som helst har vi nu i alla fall fått smaka en färsk kakaofrukt. Man funderar på hur denna kreationen överhuvudtaget kan komma att smaka kakao för fruktköttet smakar mer som en blandning av mango och citrusfrukt.
Då min kära vän begett sig av till landet vi kallar Afrika ska jag från och med nu börja underteckna mina inlägg. /Anna