Publicerad 2013-10-01 15:58:00 i Allmänt,
Anna och jag har återigen blivit Norgesambos och befinner oss nuförtiden i lilla Sem. Ja, verkligen lilla Sem. Vår by består av en huvudgata, tre mataffärer (why??) en besinmack och en korvfabrik med över 2000 anställda. Dvs det jobbar fler på Gilde än vad det bor i metropolen Sem. Vi testar även på kollektivlivet den här gången. Allt för att krydda till tillvaron. Vi delar alltså ett nyrenoverat hus med tre norska studenter som är mellan 19 och 24. Vi lyckades få det största rummet, men också det minsta fönstret.
Vi är redan inne på vår femte arbetsvecka och idag trillade första lönen in. Skön känsla!
Att vara de enda vikarierna lönar sig då Anna och jag är de enda som vill ha övertid. Just nu befinner vi oss i lugnet före stormen (dvs julsäsongen). Vi har lyckats få två lediga dagar och just nu tackar och bockar vi för det då vi vet att det kommer att bli galet om någon vecka. Jag undrar verkligen var all korv skickas. För en vanlig dag görs det flera ton med olika korvar, och under julsäsongen är det som regel 20 ton (ja, du läste rätt: 20 ton) med julkorv. Alltså det bor väl bara omkring fem miljoner människor i Norge. Förstår ni hur mycket korv alla norrmän äter då..?
Jag slänger upp några bilder och hoppas att Anna kan skriva ett inlägg om vad vi gjort de senaste fem veckorna. Eller inte gjort för tv-serierna har gått varma på datorerna. Hade allesammans!
Sem... Metropol. Kom ihåg att ni hörde det här först...!
En av tjejerna vi bor tillsammans med älskar att baka och att göra fina och goda cupcakes. Till vår stora lycka blir vi alltid bjudna :)
Publicerad 2013-06-03 10:50:17 i Allmänt,
Ja, det gör ont att säga att mitt tredje äventyr är slut. Det som gör mig glad är dock att det inte kommer att dröja allt för länge innan jag och min partner in crime ger oss ut på nya äventyr! Vad de består av kommer ni kanske få veta senare.
Afrikaresan är över och jag saknar redan mina rumskompisar, alla på hostellet som jag bott med i en månad och speciellt alla mina barn på KYGN. Jag är otroligt glad och stolt över att jag kte dit och jag har lärt mig jättemycket om en annan kultur, mig själv och mycket annat. Just nu sitter jag och lyssnar på min afrikanska reggiemusiklista på Spotify för att få in rätt känsla. Någon gång ska jag utan tvekan åka tillbaka och hälsa på mina underbara barn!! Tills dess vet jag att de andra volontärerna tar bra hand om dem.
Alla vi volontärer vid var Dalla-dalla.Mette-Louise, HengYin, Kate, Malena (en av managerna), jag och lilla Frida, Hannah, Victor (dalla-dalla-dörröppnare), Anja och sittandes framför är vår chaufför.
Vattenfallet som vi besökte och badade i för ett tag sedan
Färska orostade kaffebönor på vår Coffee tourEn av mina älsklingar: Theresia
Publicerad 2013-05-27 20:02:21 i Allmänt,
vi nördar reggiemusik och fyller fredagskvällen med beerpong. ja, är det 50/50 med amerikanare och danskar så blir det ju tävling. vi mittemellan tar parti och skrattar högst. med andra ord så började fredagen riktigt bra och fortsatte likaså med sen utgång. klockan elva lördag morgon begav många oav oss till ett enormt vattenfall (jag ska flörsöka lägga upp bilder på allt när jag kommer hem). vi har badat i ett iskallt vattenfall(bergsvatten) som var ca 50, minimum, meter högt.läckert! viåkte sedan hem och åt middag och kollade på film. söndagen spenderades vid lake chala. ni kan vara lugna vi badade inte där pga bakterier, krokodiler och annat äckel. idag är det måndag och vi är tillbaka på jobbet. det här hänt mycket på jobbet, både bra och dåliga sakner. några har lärt sig massa i skolan, andra haar lärt sig springa trots benproblem, andra har brytit en arm eller blivit förflyttade från sina föräldrar pga dåliga, extremt dåliga, förhållanden hemma.imorgon ska vi ha quisskväll för vår galna amerikan och allvetare laura ska skriva frågor. . .
566a det bäst lingonhästi morgon ska jag njuta av solen innan jag om några dagar tyvärr drar mig tillbaka till svedala och ett kallare klimat. / sofia
Publicerad 2013-05-24 18:46:00 i Allmänt,
Igar, lordag, hade vi en riktig semesterdag har i Moshi. Jag och nagra fran hostelet bestamde oss for att aka till Melindis. Ett stalle utanfor Moshi dar de har underbara deserter pa helgen. Sagt och gjort sa akte vi dit och vi blev inte besvikna. Dagen till ara sa hade de en liten marknad dar ocksa. Vi insag snabbt att detta stalle maste vara "de vitas plats". Det var bara vita locals som var dar och allt var snordyrt jamfort med de locala priserna i stan. okej, jag erkanner att jamfort med svenska priser ar det inte dyrt men anda, man bliver van av det billiga... Jag at i alla fall en UNDERBAR cheesecake med macadamianotter pa.
Sen begav sig nagra av oss ivag pa coffee tour. Vi fick en rundvisning av en kaffebonde och han visade och vi fick hjalpa till att gora kaffe. allt organsikt och det var kul att se. vi fick aven smaka precis nytillverkat kaffe och jag har aldrig druckit godare kaffe!!
Kvallen avslutades med en tjejfilmkvall med mig, Nanna och Pernille. Nagra av killarna kom och kollade men gick efter fem minuter for de gillade inte var film. Den hette Women...!
Publicerad 2013-05-16 14:09:00 i Allmänt,
Ja, som många av er søkert redan vet så ør jag i Moshi i norra Tanzania just nu. De senaste veckorna har jag jobbat i en skola som heter KYGN (Kilimanjaro young girls in need). Mitt jobb dar ar att hjølpa lararna genom att ta med några barn och hjalpa dem. Vi leker ocksa med dem en hel del och ger dem uppmarksamhet. Vi kæper med oss bananer varje morgon sa att alla barn far en banan och en skal med grot i skolan. For vissa av dem ar detta det enda de far att ata under dagen. Darfor ar det viktigt. Trots att skolan heter vad den gor sa ar det inte bara utsatta tjejer dar. Fran borjan var det sa men det finns sa manga barn som behover var hjalp nu. Innan jul sa var det 50 barn i skolan – i januari var det 217! Det ar bade killar och tjejer nu och barnen ar helt underbara! Vissa bor på barnhem for att de blivit utnyttjade sexuellt och/eller deras foraldrar ar doda. Andra bor hemma hos sina foraldrar. Barnen ar mellan 3 och 9 år och kunskapsnivan varierar rejalt. En vanlig dag har ser ut sa att jag gar upp och kakar frukost for att klockan 7.15 bli upphamtad av var Dalla-dalla (minibuss ala Afrikastil, ska forsoka fa en bild på den och visa nagon dag). Sedan hamtar vi upp barnhemsbarnen, lararna, andra volontarer och sedan stannar vi och koper bananer. 1,5 timme senare ar vi framme vid KYGN. Sedan har vi nagra timmars jobb och lek dar innan vi återigen hoppar in i var Dalla-dalla och aker tillbaka till Hoff. Da ater jag lunch och sedan vill man bara vila lite for att man ar sa slutkord. Sedan hittar jag på nagot, typ springer, gar pa stan eller hanger med alla andra har. Vid klockan 18 far vi middag har pa hostelet och sen ar det kvallsaktivitet. Sa ser alltsa en vanlig vardag ut har i Moshi for moi! Jag trivs jattebra trots att den forsta veckan var sjukt tuff. Vi tog HIV-test pa alla barn och jag forsokte ta in alla nya intryck. Nu nar jag hunnit vanja mig och blivit lite tuffare gillar jag det har jattemycket. Men det ar tufft att komma hit och inse att folk faktiskt bor i hus utan tak, barn under 5 ar kan vara HIV-positiva och att allt ar sa extremt efter har (vagar, hus, teknik mm). Ursakta for ett valdigt låååååååångt inlagg och konstigt språk (danskt tangentbord…)!
Publicerad 2013-05-14 11:37:13 i Allmänt,
Safari i fyra dagar i Tanzania ar cool, grymt och ortoligt! Vi har haft bade lejon, elefanter, gnuer(gnus?) och bufflar bara nagon meter ifran oss! Vi har sett alla mojliga djur och upplevt fyra dagar av perfekt vader - tack vadergudarna!!!
Vi har taltat tva natter och sovit pa hotell en natt. Vi hade en privat guide och en privat kock emd oss och maten har varit jattegod!
Har kommer nagra bilder!
Publicerad 2013-05-12 01:11:00 i Allmänt,
Sista kvällen i Bayahibe och jag är sitter här och letar efter en go pro kamera...inte för att jag tror jag kommer köpa en men jag skulle så gärna vilja visa er allt vi ser. (Ja det är alltså en kamera som man kan ha under vattnet jag pratar om.) Eftersom jag nu inte äger en sådan kamera eller foton från våra dyk överhuvudtaget får jag bäst jag kan försöka förklara det för er.
I onsdags rivstartade jag och Lisa med hela 3 dyk. Vi började med två "vanliga" dyk där det bjöds på fina koraller och fiskar men dessa var ingenting mot det vi hade framför oss. Efter några timmars vila promenerade vi tillbaka till dykar shoppen redo att göra vårat första natt dyk. Ja som ni kanske förstår dyker man då när det är mörkt ute utrustad med en ficklampa för att kunna se.
En höjdpunkt under detta dyk var när vi fick en muräna äta en fisk. Ja det kanske låter simpelt för er men vi lyckades se den precis när den attackerade en fisk, vad är oddsen? Det var hur ballt som helst! Muränan slog knut om sig själv för att hålla fisken på plats och slukade den sedan hel efter en stunds kampande. I slutet på dyket satte sig alla ned i sanden och vi slog av våra ficklampor, där har vi nästa höjdpunkt. Så fort man vevade med handen började dessa små djur lysa upp i vattnet och det kändes som man satt under en stjärnhimmel. För det var verkligen massor av dem! Nu har jag äntligen fått se de-små-lysdjuren-jag-inte-minns-namnet-på som vi missade på Nya Zeeland.
Igår (fredag) begav vi oss till den helt underbara dykarplatsen Peñon. Inte nog med att vi hade en riktigt rolig dykar instruktör så hade vi även turen att få se *trummvirvel* en HAJ. Nu kanske ni ser en halv meter lång liten sak framför er, en icke!! Detta var en 2 meter lång livslevande haj! Det var en nurseshark som inte attackerar människor så ni kan andas ut. Ja behöver jag säga att vi var uppe i extas efter detta? Känslan av att vara helt fri, under vatten toppat med att precis sett en haj är svår att slå. Lycka helt enkelt!
Vi trodde vi nådde toppen där men idag begav vi oss ut på vårt sista dyk för denna gång och det var galet! Detta dyk toppar alla 9 övriga jag har gjort. Jag har helt enkelt gjort mitt första vrakdyk! Tänk er känslan av de första scenerna ur Disney filmen Atlantis precis så kändes det. Känslan av att närma sig vraket var verkligen mäktig. Vi simmade 40 meter under vattenytan genom olika rum och man njöt verkligen av varenda sekund! Det var hur coolt som helst och som sagt önskar jag att vi hade kunnat fånga dessa ögonblick på bild så ni hade kunnat få se lite av det.
Där har ni lite av det vi sett de senaste dagarna. Nästa destination är Be Live Hotell i Punta Cana. Med andra ord skriker det all inclusive. Med andra ord lär ni inte höra ifrån mig de kommande dagarna då jag lär vara bänkad vid buffén. Inte helt fel om ni frågar mig.
So long! // Anna
Publicerad 2013-05-09 18:48:36 i Allmänt,
Har har ni hela ganget fran Hostell Hoff fran i fredags innan vi skulle hoppa in i en galen Dalla-dalla (afrikas variant på jadrigt osaker minibuss oms du kan do i for alla kor som biltjuvar... haha nastan). Tjejerna pa forsta raden och jag ska pa safari imorgon i fyra dagar! Pa bilden kan ni se hunden Butter, han baste van och den andra hunden har heter Peanut... Det ar sant!
Jobbet flyter pa bra och denna vecka har vi haft doktorer hos oss som har testat alla barn for HIV. Det ar fruktansvart att veta att vissa barn har fods med HIV pga att deras foraldrar har det. Deras foraldrar har inte rad att kopa bromsmedicin heller for de flesta tjanar 1000 tsh per dag. Later det okej? Ja. Vaxlar man over det till svenska eller amerikanska pengar så motsvarar det 1 USD eller ca 8 sek.
Publicerad 2013-05-08 21:27:42 i Allmänt,
Just nu befinner jag och Lisa oss i den lilla staden Bayahibe där allting kretsar kring dykning och snorkling. Så klart tar vi tillfället i akt och ger oss ner under ytan så ofta vi bara kan. Bussresan hit gick utomordentligt bra ända tills en liten taximann kommer och lurar av oss från bussen. Ja som ni vet är det inte alltid så lätt att veta när man ska hoppa av eller inte på nya platser. Men han pekade på oss och såg så säker ut så vi följde fint efter. Men plötsligt befann vi oss någonstans mellan huvudstaden och vårat mål men vart är fortfarande inte fastställt...Alla vet att backpackers är snåla jäklar som hellre sätter sig på en buss istället för att betala det dubbla för en taxi. Efter en knackig och hetsig diskussion insåg vi att vi helt enkelt blev tvugna att sätta oss i hans taxi. Jag tror dock att han märkte att hans kunder inte va på toppen humör för han försökte le så mycket som möjligt, men mig kan han inte lura igen.
Hotellet vi bor på just nu Villa Baya är suveränt. Vi har ett eget kök i rummet och en städerska som skrubbar vartenda hörn varje dag. Det kan bara inte bli bättre. Som jag sa tidigare passar vi på att utöva våra dykar kunskaper här och vad jag har hört ska de ha den finaste dykningen i landet just här. I skrivande stund har vi precis kommit hem från 2 dyk vilka var riktigt härliga.
Våra restrerande dagar som backpackers, för denna gång, ska vi spendera dykandes och avslutnings vis ta in på all inclusive hotell. Tiden rullar på riktigt fort och innnan vi och självlklart ni, vet ordet av befinner vi två oss på svenskmark igen..på schemat står nu en powernap. Adios!.
//Anna
Publicerad 2013-05-07 13:48:05 i Allmänt,
Afrika!! Ja, staden jag bor I heter Moshi. Jag jobbar I en skola med 200 barn I åldrarna 3-9 år. Jag älskar mina barn men man blir helt trött. ''Teacher Sofia, teacher teacher!!''. Sätter man sig ner tar det ca 2 sekunder innan du har 15 barn över dig. Jag skojar inte. Sätter du dig ner kan du inte resa dig upp utan hjälp. Haha! Mitt hostel är fint och alla är trevliga. På fredag ska jag på safari. Jag ska försöka få tag I en dator och lägga upp några bilder på barnen, hostel hoff mm. Detta är afrika och internet är inte så stort. Det finns bara på få ställen. Vägarna är liksom gjorda av lera...
Kram Sofia
Publicerad 2013-05-04 00:29:54 i Allmänt,
Efter att ha tagit ytterligare en riktigt lugn morgon gick vi ned till Dominic (ägaren) och frågade runt lite vad man kunde hitta på här i närheten. 5 minuter senare satt vi på en motortaxi på väg till en gwagwa som skulle ta oss till staden El Limon. För er, precis som jag, som inte har en susning om vad en gwagwa är så är det en pick-up bil som fungerar som en taxi, man hoppar upp på flaket och bankar till på taket när man vill av. Efter några som vanligt förvirrade sekunder hoppade vi av och skulle börja leta upp den ranch som anordnade turer till vattenfallet.
Någon påstod sig veta vart vi skulle och vi hoppade upp på nästa motortaxi och några minuter senare fick vi hoppa upp på varsin häst och så var vi på väg. Vi skulle nämligen rida till vattenfallet och ja Mia du läste rätt jag skulle sätta mig på en häst. 30 minuter senare befann vi oss återigen i positionen där vi var tvungna att gå en bra bit i lutande terräng men vad gjorde det när vi fick bada i ett vattenfall? Absolut ingenting… på vägen ned..! Detta var inte heller ett litet fjuttigt ett utan det var ett riktigt vattenfall. Vi pratar omkring 60 meter högt.
Allt gick som på räls. Vi badade, fotade och begav oss tillbaka. Dessvärre visade sig kalaset vara lite dyrare än vi tänkt och eftersom de inte tog emot våra visa-kort hamnade vi i positionen akut-behov-av-bankomat. Då de ville ha sina pengar fick vi hoppa på en motortaxi som skulle ta oss till närmsta bankomat. När vi 20 minuter senare fortfarande befann oss på varsin motor började vi fundera på vad som egentligen var på gång. Det slog mig någon gång under färden att den största anledningen till att man är så slut varje gång vi gett oss ut på äventyr troligtvis är för att vi aldrig riktigt förstår vad som händer. Ja då menar jag inte på ett sådant sätt som innebär att vi är dumma i huvudet utan att vi aldrig förstår vad folk säger och vet därigenom inte vad vi förväntas göra. Så mental note; nästa gång du beger dig till ett spansktalande land utan speciellt många backpackers – lär dig spanska. Men tydligen var det bara så att man här måste åka i 30 minuter för att nå närmsta bankomat… efter några inhandlade mangos kunde vi börja bege oss tillbaka mot Jurassic Park.
//A
Publicerad 2013-05-04 00:22:36 i Allmänt,
Dagen kom då vi slutligen lämnade Sosua. Efter att ha spenderat 9 nätter på Coco Hotell började det kännas som ett hem. Inte nog med att vi hann bli stamkunder på stranden och att det blev en hel del vändor förbi dykarcentret lyckades även ge oss av på en av Dominikanernas få helgdagar. Vilket resulterade i att det tog oss dubbelt så långtid att ta oss till nästa destination; Las Terranas.
Framför oss hade vi 2 nätter på ett hotell placerat precis i kanten av djungeln mitt ute i ingenstans. Tänk er ett ställe helt självförsörjande på el, vatten och en hel del annat. Killen som äger stället brinner för att återvinna allt möjligt och är vad jag skulle kalla en sann miljövän. Vi sover i en egen liten bungalow som till och med har ett eget kök! Lycka.
Vi har till och med en egen hängmatta på altanen!
Inte nog med att de är helt miljövänliga utan de producerar egen choklad. Både jag och Lisa såg fram emot att ta den runtur som skulle visa oss lite mer om chokladen. Vi tog på oss skorna och började en vandring i djungeln. Vi väntade oss en kort liten promenad till några kakaoträd, jag hade till och med förhoppningar på att vi skulle få åka på den golfbil som de har här. Men icke! På något lustigt vänster lyckas vi alltid hamna på aktiviteter som kräver att vi går i flera timmar och då oftast uppför… med andra ord begav vi oss iväg på en 3 timmar lång djungelvandring upp för ett berg. Så mamma, pappa nu har jag officiellt bestigit mitt andra berg! Eftersom vi inte hade väntat oss så långpromenad hade vi varken vatten eller nödproviant med oss men inga problem där inte. Vår guide/vän/personen-vi-gick-efter Hermando plockade ned några cocosnötter åt oss. Man kände sig som en riktig robinsondeltagare, cocosvatten och cocos (nu syftar jag på fruktköttet) mitt i djungeln då kan man inte klaga direkt. Vi har nu även teorier om att Hermando lyckades glömma själva chokladdelen, för allt vi fick se som rörde den punkten var kakaoträden. Jag börjar ha mina teorier på att de inte alls producerar någon choklad för jag menar vem säljer inte sin närproducerade choklad någonstans i närheten? Lisa håller fast vid att den finns här någonstans och att de bara har slutsålt och för tillfället inte hunnit producera någon ny. Hur som helst har vi nu i alla fall fått smaka en färsk kakaofrukt. Man funderar på hur denna kreationen överhuvudtaget kan komma att smaka kakao för fruktköttet smakar mer som en blandning av mango och citrusfrukt.
Då min kära vän begett sig av till landet vi kallar Afrika ska jag från och med nu börja underteckna mina inlägg. /Anna
Publicerad 2013-04-28 22:40:00 i Allmänt,
Ja, om ett dygn tar jag min lila ryggsäck och flyger till Afrika. Då byter jag bort min vanliga vardag mot fem veckors volontärarbete i en liten stad i norra Tanzania. Jag vet inte alls vad jag kommer att få uppleva, vilka intryck jag kommer att få eller vad jag ska förvänta mig. Jag får helt enkelt vänta lite till tills jag får se. Jag ska försöka uppdatera er här på bloggen om vad jag ska jobba med, hur det ser ut och allt annat som kan vara kul för er att veta. Förhoppningsvis kommer lite resfeber snart för just nu känner jag mig alldeles för lugn. Lugn och taggad. jag ska nämligen åka till Tanzania själv och jag är mer än redo.
Waka waka Africa!!
XO Sofia
Publicerad 2013-04-26 23:58:21 i Allmänt,
Nu är alla delar avklarade och jag kan nu mera klassificera mig so certifierad dykare vilket känns så där sjukt underbart! Jag ska nu vara kapabel till att dyka helt på egen hand tillsammans med min buddy! Men oroa er inte för det för vi kommer ha mer erfarna dykare med oss at all times.
Jag ska inte sitta här och babbla om hur underbart det var för det kanske ni förstår. Att Lisa och jag har gjort vårat fjärde dyk tillsammans och att jag numera enbart behöver agera fisk under dyken måste firas! Så over and out.
Publicerad 2013-04-26 17:21:43 i Allmänt,
Igår gjorde jag mina två allra första dyk i världshistorien. Jag ska inte skjuta under mattan att jag var lite rädd, tänk om man får panik på havets botten lixom...I tankarna låg fortfarande poolträningen som jag fått dagen innan och hur konstigt det var att andas undervattnet. Man ville upp till ytan och vara kapabel till att prata man greps av en lätt känsla av panik. Jag var fortfarande nervös när jag slagit ner i vattnet med utrustningen på ryggen men med regelbundna okej-tecken mellan mig, Lisa och min instruktör Robert fick mig att bli allt mer lugnare. När jag väl släppte repet vi tagit oss ned med hjälp av upptäckte jag en helt ny värld. Ja jag vet att detta låter patetiskt men det var precis vad jag gjorde; upptäckte en helt ny värld. Visst har man snorklat lite här och där men att dyka är ingenting som att snorkla man känner sig er som en av dem. En fisk.
Vattnet här är så klart att det känns som man befinner sig i ett jätte stort akvarium. Fiskarna befinner sig lite över allt runt omkring en och man får se riktigt fina koraller. Det bästa med mina dyk igår var att jag kände mig hel lugn så fort jag befann mig på botten. Lisa påstår att havet måste ha en lugnande effekt på människan vilket jag mer och mer börjar hålla med om. Alla tankar om panik var som bortblåsta i havet.
Jag är verkligen jätte glad att jag testar på att dyka för det är som alla dykare säger helt fantastiskt. När jag satt och kollade på instruktionsfilmerna osa de om och om ingen att man inte kunde förstå hur underbart det var fören man gjort det. Visst satt jag där och fantiserade men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så underbart.
