Jag hoppas att alla ni där hemma har motionerat riktigt ordentligt de senaste dagarna om inte och du känner att du borde kanske det är dags att sluta läsa redan nu....För jag och Lisa har spenderat 3 hela dagar på gående fot! 

 

Efter att ha spatserat runt i Santo Domingo några dagar kände vi att vi var redo för lite äventyr. Vi styrde stegen mot Bonau en liten stad lokaliserad nära Karibiens högsta berg. Vem har inte bestiga ett berg på sin bucketlist? (mormor det är en lista över alla saker du ill göra i livet) Utan tvenkan signade vi upp oss på en 4 dagars låg hajk. 

 

Allt började med att de la fram en massa mat på bordet och frågade om vi trodde det skulle räcka. Lite smått förvirrade över vilka som skulle äta denna mat nickade vi i alla fall lite fint. En bilfrärd på cirka 2 timmar senare befann vi oss vid starten. Redo. Men istället fick vi beskedet att vi inte skulle börja vandra förens tidigt morgonen efter. Här har vi ju ett av litet probem vår guide pratade inte engelska och vi ingen spanska....ja det utbyttes alltså inte ord i onödan under denna vandring. Exalterade var vi för det och steg upp med solen för att avnjuta en riktig bergsklättrar frukost bestående av kokt matbanan och ett stekt ägg. 

 

Mätta och belåtna började vi gå....och gå...och gå....ja vi gick 9 timmar i sträck den dagen. Uppför. Om ni tänker er en sandig liten stig täckt med stenar som hela tiden lutar uppåt har ni en perfekt bild av hur det var. Jag tänkte flertalet gånger vända mig om och hoppas på att jag kunde rulla hela vägen ned igen. Men som tur var hade jag min kompanjon vid min sida som påminnde mig om varför jag gjorde det jag gjorde. Vi va ju tvugna att bevisa att vi kunde bestiga berget! Hoppet dalade lite ibland när man trodde sig se något som var toppen när man senare inser att det bara är något vi ska passera...ett tecken på att berget tog ut sin rätt är väl att jag somnade sittandes när vi nått campet för natten. Nej, nej efter nio timmars vandring hade vi fortfarande inte nått toppen. 

 

Dag 2

Hallelujah moment, nu var vandringen uppför enbart 3 timmar lång. På gott hummör tog vi med oss vårat vatten och började gå. Redan efter 20 meter känner jag att detta inte kommer bli kul...en timme senare sitter jag på en sten redo att ge upp. Men återigen fick jag uppmuntrande ord och vi började gå igen. Att nå toppen kan ha varit det bästa nåonsin! All smärta, allt slit, allt kämpande gjorde toppen till himelriket på jorden. Vår guide måste trott att vi var lite sinnesrubbade då vi hoppade runt med kameran och skrek glädjetjut. Men vad kan jag säga allt handlade ju om att ta sig dessa  3087 metren över havet. 

 

Sedan var det bara att vandra i vad som kändes som en evighet ned för hela berget. Släpp alla tankar på att bestiga ett berg är enkelt för det är det fett jobbigaste jag gjort i hela mitt liv både fysiskt och psykiskt. Så vi lär vänta lite med att ta nästa...men så jäkla värt det var det i alla fall!