28 mars

Woop woop! De senaste 22 timmarna har varit extremt intensiva! Vi har befunnit oss på Nya Zeelands största husbåt ute till havs och gjort allt man kan göra här i Bay of Islands! Vi har skjutit paintball mot en anka (lugna den var gjord av plast), fiskat (vi fick två fiskar var som vi var tvungna att pussa – slemmigt), paddlat kajak mitt i natten till ljuset av fullmånen, nattbadat, grillat, spelat gitarr och sjungit framför brasan… Ja det här var ju de första 7 timmarna så ni förstår att det var intensivt. Trots det var det inte hetsigt utan bara alldeles alldeles underbart!! Jag menar vad är väl en 22-timmars kryssning i turkost vatten…? Jag säger bara UNDERBART, punkt.

Nu är vi tillbaka på fastlandet och ska fräscha upp oss innan vi ska möta upp en del ur gänget igen. Bildbomb! Wääääh!!!

23 mars

Här sitter jag på vårt supermysiga hostell i Raglan och äter frukost. För två dagar sedan kom vi hit och bokade in oss för tre nätter. Tre blev dock till fem nätter för vi valde att förlänga. Jag och Anna funderade allvarligt på att stanna här resten av tiden vi har kvar. Vi insåg dock att vi ville hinna se Bay of Islands innan vi sticker så vi ska dit på måndag. Ja, det är det enda jag vet. Vi lever ett liv utan att veta vilken dag det är och för det mesta vet vi inte ens vad klockan är. Min mobil laddade ur när vi kom hit till Raglan och jag har inte laddat min mobil för det är skönt att leva utan. Här finns varken wifi eller mobiltäckning. Superskönt!

Anledningen till att vi åkte till Raglan var på grund av dess surf. Detta är staden som är känd för sin otroligt bra surf. Enligt Nya Zeeländarna är det här den bästa surfen i hela landet finns. Därför har vi – tra la la fanfar – lärt oss att surfa! Vi lär oss mer och mer och det blir bara roligare och roligare. Vi har båda två stått på brädorna och förstår när man ska hoppa upp. Men tro mig det är supersvårt. Inte alls sådär lätt som det ser ut på alla bilder och i alla filmer.

Det bor även jätteskjysta människor här. Vi är ett mixat gäng: svenskar, mexikaner, fransmän, tyskar och så vidare. Pratar man sitt eget språk får man ett straff… Det här hostellet är utan tvekan mitt favoritställe so far. Vi har inte ens några nycklar till rummen.  

Nu ska vi ta tag i dagen och boka in oss för surf i eftermiddag. Solnedgångssurf, det låter inte helt fel enligt mig så vi får skynda oss innan bilen blir full.

Ha det bra, kram Sofia

8 mars, 2013

Fox Glacier har inte bara dåliga sidor. Det har en bra sida - glaciären..! Skälet till att vi kom hit var att bestiga en glaciär – och det gjorde vi! Kl tio imorse samlades Anna och jag, plus åtta andra glaciärsugna turister på Fox resecentrum. Vi fick kängor, crampons (metalldobbar som vi skulle ha på skorna i glaciären), vindjackor, vantar och mössor. Sedan var det bara att hoppa in i bussen. Efter en ca tio minuter lång åktur var vi framme vid glaciären Fox Glacier. Jag säger bara wow!! Hela upplevelsen var magisk. Vi har stått på en glaciär! 

Vi började med att gå in i regnskogen (ja, det är faktiskt det här). Vi stannade och drack vatten i ett vattenfall från glaciären. Efter det gick vi på en liten stig och guiden sa till oss att inte ta några kort och inte släppa snöret här. Skälet till det var att till höger om den ca 60 cm breda stigen var det ett 700 meter djupt stup. Skulle vi falla ner där var det bara ”Merry Christmas and see you no more”… Vi överlevde dock, precis som de andra åtta i gruppen. Efter ungefär två timmar kom vi fram till den faktiska glaciären. Vilken syn! Sedan var det fyra timmars vandring på glaciären som gällde. Vi fick klättra ned för stup, vi fick krypa in i små ishål som inte hade något slut och vi fick vandra och se hur häftigt det kan vara med is. Vår guide berättade saker för oss om varför glaciären såg ut som den gjorde längs hela vandringen. För 30 år sedan hade det varit is längs hela den biten där vi idag vandrade i regnskogen. Plus att de var tvungna att hugga ut stigar varje dag för det smälte hela tiden. Glaciären rörde sig 3-4 meter per dag!

Anna håller med mig när jag säger att det här var grymt! Det är det häftigaste och mäktigaste vi någonsin sett! Alltså vi har gått på en glaciär..! (Det gav dock ingen kick - buhuuu).

Och ja. Svaret är ja. Vi gör allt man kan tänka sig kunna göra här. Ja, vi är lite galna. Och ja, vi har fruktansvärt skoj! Älskar vi Nya Zeeland? JA! Kommer jag att flytta hit: jag vågar inte säga ja för då vet jag inte vad papsen säger, men ja…

 

8 mars, 2013

 

Det Sofia vill ha sagt är att vi från och med idag ser lilla Västervik som ett mycket civiliserat ställe. Jag menar vi har ju Subway. Thats all you need, right? Jag tror att Kiwisarna är galna i detta snabbhak för vi finner Subway överallt här på Nya Zeeland. Mottot huruvida vi befinner oss i en stad eller bara på en gata utgår alltså ifrån huruvida vi hittar något Subway eller ej.

Som tröst över att vi befinner oss på en gata köpte vi en påse kakor som vi planerar att tömma. Fox Glacier är egentligen ett riktigt coolt ställe bara så ni vet! Berättar varför senare.

8 mars, 2013

 

Ja, det är banne mig dagens statement! Fox Glacier i all ära men det är den minsta staden (jag tror inte ens att det går att kalla det för stad) vi någonsin skådat! Alltså ”staden” består av en, EN, gata. På den gatan ligger det sju motell, ett hostell, en restaurant som heter ”Last Kitchen” (säger inte det något om den såkallade staden?!) Ja, jag kanske är lite irriterad och ogillar minimala städer. Ja, det här kan vara ett ilskans inlägg. Men de har inte ens en uttagsautomat här.

Dessutom har kvinnan i receptionen här har blått hår och hon är över 55 år. Alltså inte en liten slinga, hela håret! Blått. Plus att staden är invarderad av japaner. Vi är de enda två i hela staden som inte snackar japanska och gör ballongfigurer.

Punkt slut. 

Nu har vi intagit Franz Josef som är känt för sin glaciär. Dock kommer vi inte ta oss an detta men varför får ni veta i senare inlägg, så stay tuned!

Hur som helst sitter vi just nu på ett cafe med varsin Latte i handen och gratis Wi-Fi i mobilerna, kan det bli bättre? Att det kan! För ungefär en timme sedan befann vi oss på vårt andra museeum under vår Nya Zeeland trip. Denna gången fick vi dock betala en större summa pengar....trots att varken jag eller sofia är skapta för museeum valde vi att vänta med allt vad koffein innebär och gå in! Mamma du kommer gilla detta; vi fick se livs levande kiwifåglar! Jag försökte ta med mig en hem åt dig men den fick inte plats i ryggsäcken...Inte nog med detta utan vi såg en enbart 10 dagar gammal kiwifågel! Slå den om ni kan.

Nu måste jag fortsätta dricka min latte innan mina 25 kr svalnar och blir odrickbara. Men ni lovas från vår sida xantal inlägg de kommande 24 timmarna.

Ja, nu är det ju så att vi senast för tre dagar sedan sa till våra kära föräldrar att "nej, bungyjump är inget för oss". Men... WE DID IT!!! Fy sjutton vad coolt det var. Ja, jag tror att vi blivit sådana där "kick-sökare" nu. Bungyjump var helt galet häftigt. Vi skrek högst av alla (det var enbart vi och killar, de var tvungna att verka coola) men efteråt fick vi beröm för att det sett så härligt ut. Förutom att vi stack ut genom att vara de enda tjejerna just då så var vi de enda som gjorde ett twin-jump. Det vill säga vi hoppade tillsammans. Sammankopplade med ett gummiband runt fötterna och en arm runt varandra hoppade vi från världens första bungyjump. Det var jättehäftigt!!! Det blir dock svårt att slå detta. Så nu är vi nöjda. Nu ska vi vara lugna. Eller..? WE ARE STILL ALIVE!!!

Efter att ha spenderat två nätter i Christchurch kände vi att det var dags att bege oss vidare och denna gång i riktning mot Queenstown. Vi ställde klockan på 06.00 och gjorde oss redo för avfärd. Sagt och gjort hoppade vi på bussen 07:90, åkte in till centrum och gick sedan de ca 30 min som det skulle ta till busstopet. Lättare sagt än gjort...med kartan i handen kunde vi inte vara annat än oslagbara...trodde vi...men bara för att dubbelkolla valde vi att fråga en vänlig tant efter vägdirektioner mot slutdestination. När vi inte fann denna förklaring överensstämmande med kartan vi fått från hostlet tidigare attackerade vi nästa levande varelse vi såg och fick återigen samma direktioner.

Med humöret på topp och ryggsäcken på ryggen började vi vandra, och vandra, och vandra. Tillslut när vi började känna att vi troligtvis gått förbi någon avfart eller bara var helt jäkla lost så vi fick göra en ny attack. Denna gången fick vi svaret att vi var på andra sidan stan...hur detta har gått till är än idag oklart..kanske var det vi som höll kartan åt fel håll, blundade när våra 2 vägvisare pekade åt vilket håll vi skulle gå eller så är bara Christchurch helt fucked up! Jag tror ju då självfallet att det har något med våra vägvisare att göra...

Där stod vi i alla fall på andra sidan stan med 30 minuter återstående till bussen åker lite sådär smått förtvivlade. I panik började vi småspringa åt det håll vi nu trodde skulle vara rätt samtidigt som vi febrilt började tänka ut hur vi skulle ta oss ur detta levande. Likt en smssignal plingade det till i Sofias huvud och vi stod sekunden efter med mobilen i högsta hugg. Anledningen tilll att vi tog fram mobilen var inte för att jag trodde vi fått sms utan snarare för att vi skulle kunna ringa vår räddare i nöden! 20 minuter senare står vår nyfunne vän från Christchurch där med sin bil. Tacka vet jag gud att vi lärt känna locals från Christchurch! Svettiga och dana däckade vi sedan direkt på bussen med ett leende på läpparna. Ja..vi behövde ju faktiskt bara betala för bussbiljetten en gång!

Nu kunde det inte återstå annat en en 8 timmars lång bussresa till allas kära Queenstown - men icke! Halvvägs väljer bussens aircondition att säga adjö och ge upp. Det tog en timme tills busschaufören valde att ge upp och släppte av alla oss passagerare för att leta upp närmsta verkstad. Glada att vi fick frisk luft och även kunde köpa oss glass satt vi och väntade i hela 40 min innan vi fick återse vår, denna gången, svala och glada busschauför igen. Dessvärre valde vår återupplivade AC att lämna oss igen med denna gången för evigt! Vilket resulterade i att vi fick spendera de återstående 3 timmarna i 40 graders värme.

Hur som helst är vi levande och förväntansfulla över vad Queenstown har att erbjuda!