Publicerad 2013-04-28 22:40:00 i Allmänt,
Ja, om ett dygn tar jag min lila ryggsäck och flyger till Afrika. Då byter jag bort min vanliga vardag mot fem veckors volontärarbete i en liten stad i norra Tanzania. Jag vet inte alls vad jag kommer att få uppleva, vilka intryck jag kommer att få eller vad jag ska förvänta mig. Jag får helt enkelt vänta lite till tills jag får se. Jag ska försöka uppdatera er här på bloggen om vad jag ska jobba med, hur det ser ut och allt annat som kan vara kul för er att veta. Förhoppningsvis kommer lite resfeber snart för just nu känner jag mig alldeles för lugn. Lugn och taggad. jag ska nämligen åka till Tanzania själv och jag är mer än redo.
Waka waka Africa!!
XO Sofia
Publicerad 2013-04-26 23:58:21 i Allmänt,
Nu är alla delar avklarade och jag kan nu mera klassificera mig so certifierad dykare vilket känns så där sjukt underbart! Jag ska nu vara kapabel till att dyka helt på egen hand tillsammans med min buddy! Men oroa er inte för det för vi kommer ha mer erfarna dykare med oss at all times.
Jag ska inte sitta här och babbla om hur underbart det var för det kanske ni förstår. Att Lisa och jag har gjort vårat fjärde dyk tillsammans och att jag numera enbart behöver agera fisk under dyken måste firas! Så over and out.
Publicerad 2013-04-26 17:21:43 i Allmänt,
Igår gjorde jag mina två allra första dyk i världshistorien. Jag ska inte skjuta under mattan att jag var lite rädd, tänk om man får panik på havets botten lixom...I tankarna låg fortfarande poolträningen som jag fått dagen innan och hur konstigt det var att andas undervattnet. Man ville upp till ytan och vara kapabel till att prata man greps av en lätt känsla av panik. Jag var fortfarande nervös när jag slagit ner i vattnet med utrustningen på ryggen men med regelbundna okej-tecken mellan mig, Lisa och min instruktör Robert fick mig att bli allt mer lugnare. När jag väl släppte repet vi tagit oss ned med hjälp av upptäckte jag en helt ny värld. Ja jag vet att detta låter patetiskt men det var precis vad jag gjorde; upptäckte en helt ny värld. Visst har man snorklat lite här och där men att dyka är ingenting som att snorkla man känner sig er som en av dem. En fisk.
Vattnet här är så klart att det känns som man befinner sig i ett jätte stort akvarium. Fiskarna befinner sig lite över allt runt omkring en och man får se riktigt fina koraller. Det bästa med mina dyk igår var att jag kände mig hel lugn så fort jag befann mig på botten. Lisa påstår att havet måste ha en lugnande effekt på människan vilket jag mer och mer börjar hålla med om. Alla tankar om panik var som bortblåsta i havet.
Jag är verkligen jätte glad att jag testar på att dyka för det är som alla dykare säger helt fantastiskt. När jag satt och kollade på instruktionsfilmerna osa de om och om ingen att man inte kunde förstå hur underbart det var fören man gjort det. Visst satt jag där och fantiserade men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så underbart.
Publicerad 2013-04-25 17:59:00 i Allmänt,
Jag ber om ursäkt för lite dålig uppdatering här på bloggen. Men läget är faktiskt sådant att jag har varit upptagen med att ligga på stranden hela dagarna....Ja en normal dag ser ut som sådan att vi fixar oss ett rejält mål havregrynsgröt och tar sedan våra handdukar och promenerar till stranden. Där ligger vi tills magarna börjar kurra och vi behöver införskaffa oss en fin liten lunch. Lunchen består oftast av mängder av frukt. Jag har påbörjat mitt nya mission att äta min kroppsvikt i mango och jag har kommit en bra bit på vägen ska ni veta.
I övrigt leker livet här på Dominikanska och jag är i fullgång med att börja dyka. Tro det eller ej men idag ska jag ta med mig Lisa på mitt första dyk i havet. Riktigt spännande. Det sköna med staden vi befinner oss i nu (Sosua) är att folk faktiskt kan engelska här. jag fattar äntligen vad folk säger! Lycklig tjej. Eller ja det är bara skönt att folk kan förstå mig. Inte nog med det utan vi har hittat en mataffär som faktiskt kan kallas mataffär och sist men inte minst så har vi ett kök vi får använda på hotellet vi bor på. Med andra ord har vi experimenterat lite med maten och snabbt insett att vi gillar rosa.. Köket i all ära men på något lustigt vänster får vi mängder av stötar när vi befinner oss där. Av vattnet, av bänken och när det till och med går så långt att man får stötar av löken man skär börjar man inse att något är fel. Köksbänken leder el. Nu försöker man enbart ta i saker med plast, ha skärbrädan balanserades på handen medan man skär och använda vatten från kranen i rummet bredvid. Matlagningen har alltså kommit att bli lite utav en utmaning. Men inte hindrar det oss från att äta hemlagat inte!
Jag hörde av en liten fågel att ni ville se lite bilder så jag tänkte erbjuda er ett fåtal här och nu.
En såndär helt vanlig strand funnen på Dominikanska Republiken.
En strand vi hittade som vi i stortsätt kan kalla privatstrand.
Nu ska jag springa iväg mot mitt första dyk, over and out.
Publicerad 2013-04-20 18:23:24 i
Efter att ha spenderat några dagar fightandes med sanden kände vi att vi behövde lite variation. Och att byta strand skulle inte vara nog....med ett sug efter mango började vi bege oss mot närmsta marknad. Inte vilken marknad som helst utan en marknad som är lokaliserad på gränsen mellan Dominikanska och Haiti. Med lite research i bagaget stoppade vi lite pengar i fickan och lämnade allt som heter värdefullt hemma. Att ta sig till staden Dajabon som marknaden hölls i var inga problem men det tog oss ett bra tag att förstå var marknaden höll hus...Det var nämligen så att man var tvungen passera millitären ut på den bro som sammanlänkar länderna för att sedan svänga av mot marknaden. Ja på bron sprang folk omkring med skottkärror fyllda av saker och man fick en känala av kalabalik. Man möttes verkligen av en riktig kulturell krock eftersom det enbart är under denna marknad som länderna intigrerar med varandra. Jag kan säga att det var den absolut galnaste marknaden jag någonsin varit på! Över allt satt folk och försökte sälja saker allt ifrån kläder, leksaker till mängder av mat. Som en vit blond tjej fick man en hel del lustiga blickar. Jag va en ailien. Eller så var det helt enkelt så att de beundrade mina shorts och min svarta t-shirt...ja vad vet jag? Bara efter 10 minuter på denna marknad var både jag och Lisa helt trötta i huvudet av allt folk som gick runt och skrek. Det allra sjukaste är när man mitt från ingensatns blir stångad av en halvt levande tupp! Den kacklade och va varm men hängde upp och ned i ett stadigt grepp av en tant...Riktigt glad är jag att vi fick uppleva denna marknad för jag har då aldrig sett något liknande! Man vältes nästintill när man skulle försöka ta sig därifrån på grund av alla skottkärror och "huvudhinkar". Ja, det var GALET! Men vi lyckades erövra mängder av tomater och mango så jag är nöjd. Nästa destination; Sosua.
Publicerad 2013-04-18 01:06:09 i Allmänt,
Vi lärde oss i redan i Norge hur man firar saker och här ska det firas. Va firar vi? Jo; livet, våra resor, Dominikanska Republiken, att vi besteg ett 3078 meter högt berg och allt annat fint vi kommer göra. Hur firar vi detta? Waiit for it.... VI HAR BOKAT IN OSS PÅ ETT ALL INCLUSIVE HOTELL! Man är ju faktiskt värd detta när man klättrat i berg i tre hela dagar ;)
.
Klicka in här om ni vill bli lite avundsjuka:
Publicerad 2013-04-18 00:59:26 i Allmänt,
Jag hoppas att alla ni där hemma har motionerat riktigt ordentligt de senaste dagarna om inte och du känner att du borde kanske det är dags att sluta läsa redan nu....För jag och Lisa har spenderat 3 hela dagar på gående fot!
Efter att ha spatserat runt i Santo Domingo några dagar kände vi att vi var redo för lite äventyr. Vi styrde stegen mot Bonau en liten stad lokaliserad nära Karibiens högsta berg. Vem har inte bestiga ett berg på sin bucketlist? (mormor det är en lista över alla saker du ill göra i livet) Utan tvenkan signade vi upp oss på en 4 dagars låg hajk.
Allt började med att de la fram en massa mat på bordet och frågade om vi trodde det skulle räcka. Lite smått förvirrade över vilka som skulle äta denna mat nickade vi i alla fall lite fint. En bilfrärd på cirka 2 timmar senare befann vi oss vid starten. Redo. Men istället fick vi beskedet att vi inte skulle börja vandra förens tidigt morgonen efter. Här har vi ju ett av litet probem vår guide pratade inte engelska och vi ingen spanska....ja det utbyttes alltså inte ord i onödan under denna vandring. Exalterade var vi för det och steg upp med solen för att avnjuta en riktig bergsklättrar frukost bestående av kokt matbanan och ett stekt ägg.
Mätta och belåtna började vi gå....och gå...och gå....ja vi gick 9 timmar i sträck den dagen. Uppför. Om ni tänker er en sandig liten stig täckt med stenar som hela tiden lutar uppåt har ni en perfekt bild av hur det var. Jag tänkte flertalet gånger vända mig om och hoppas på att jag kunde rulla hela vägen ned igen. Men som tur var hade jag min kompanjon vid min sida som påminnde mig om varför jag gjorde det jag gjorde. Vi va ju tvugna att bevisa att vi kunde bestiga berget! Hoppet dalade lite ibland när man trodde sig se något som var toppen när man senare inser att det bara är något vi ska passera...ett tecken på att berget tog ut sin rätt är väl att jag somnade sittandes när vi nått campet för natten. Nej, nej efter nio timmars vandring hade vi fortfarande inte nått toppen.
Dag 2
Hallelujah moment, nu var vandringen uppför enbart 3 timmar lång. På gott hummör tog vi med oss vårat vatten och började gå. Redan efter 20 meter känner jag att detta inte kommer bli kul...en timme senare sitter jag på en sten redo att ge upp. Men återigen fick jag uppmuntrande ord och vi började gå igen. Att nå toppen kan ha varit det bästa nåonsin! All smärta, allt slit, allt kämpande gjorde toppen till himelriket på jorden. Vår guide måste trott att vi var lite sinnesrubbade då vi hoppade runt med kameran och skrek glädjetjut. Men vad kan jag säga allt handlade ju om att ta sig dessa 3087 metren över havet.
Sedan var det bara att vandra i vad som kändes som en evighet ned för hela berget. Släpp alla tankar på att bestiga ett berg är enkelt för det är det fett jobbigaste jag gjort i hela mitt liv både fysiskt och psykiskt. Så vi lär vänta lite med att ta nästa...men så jäkla värt det var det i alla fall!
Publicerad 2013-04-10 01:45:51 i
Vi sitter nu inte längre på bahamiansk mark utan befinner oss i Dominikanska Republiken. Varför? Jo kort och gott får vi ut met av våra pengar här.
Publicerad 2013-04-07 22:32:43 i
Ni vet hur man alltid bara velat åka till flygplatsen för att boka första bästa biljett och sticka. Eftersom det enklaste sättet att ta sig mellan öarna här på Bahamas är att flyga valde jag och Lisa att hoppa in i en taxi med destination flygplatsen! Vi fick oss en biljett och väntade in flyget mot ön Exuma, allt gick som smort! 2 timmar senare satte vi oss på planet redo att ge oss av....då kommer en tant i orangereflexväst fram till oss och säger att vi måste gå in i vänthallen igen. Nu uppstår en stor förvirring, varför ska vi gå av? Snällt knäpper vi upp bältet och går in och möts av en man som efter kanske 5 minuter frågar oss hur vi fick bordingkorten. Dum fråga skulle jag säga, alla vet vi ju var man hittar dem. ytterligare fem minuter senare kan vi kliva på igen så vad detta tjänade tilö har jag ingen aning. Men det lämnade mig fett förvirrad. Att vara oplanerad är inte det lättaste på bahamas....när man säger att man inte har någonstans att bo får folk panik och börjar ringa hotell åt oss som kostar multum. Hur som helst har vi klarat oss riktigt bra. På återseende nu ska vi försöka hitta något vid liv i denna stad!
Publicerad 2013-04-05 19:48:59 i
Hej världen! Nu befinner jag (Anna) mig på Bahamas med Lisa. Om ni undrar hur livet på Bahamas är kan jag säga att det är ett sant paradis! Vi har sett rosa sand och massor av palmer. Här kryllar det av amerikaner och backpackerna är sällsynta...det va en som frågade om vi hade packningen på ryggen och om våra ryggar inte gick av. Svaret är nej vi är ju starka! Till alla oroliga själar gick flygresan hit riktigt bra, tiden flöt på och killen i imigrationsdisken vägledde mig till min nya travelmate! :-D Dessvärre valde min väska att ta omvägen förbi Honolulu, Hawaii, så jag fick leva i samma kläder som jag haft hela min flygresa ytterligare ett dygn...härligt! Nästa destination är Nassau igen för att röra oss mot våra vänner grisarna!
Publicerad 2013-04-05 12:12:06 i Allmänt,
Nu är jag hemkommen till kalla Sverige! Resan gick bra om man bortser från förseningar och hur kul det är att sitta stilla i 24 timmar i sträck... Sverige levererade dock minusgrader och snö. Det uppskattas inte. Jag saknar redan Nya Zeeland!
Jag lämnar nu över allt bloggande till Anna de närmsta tre veckorna. Jag börjar skriva när det är min tur att åka iväg igen. Om tre veckor sticker jag till Afrika och då ska jag börja skriva här igen. Tills dess får ni se och läsa om vad Anna och Lisa har för sig på Das Bahamazzz.
Kram Sofia
Publicerad 2013-04-02 23:45:46 i Allmänt,
Jag sitter nu i Auckland pa samme stalle som jag satt pa for tva manader sedan. Forvantansfull och lycklig. Jag ar fortfarande fortvantansfull och lycklig (ja, pa ett konstigt satt for jag ar ledesn over att lamna NZ). OM nagra timmar aker jag harifran men om allt gar som jag vill ses vi snart igen, du och jag Nya Zeeland. Min travelmate, Anna, lamnade jag av pa flygplatsen for tva dagar sedan och det var banne mig det sorgligaste jag varit med om. Herregud!! Men jag har haft tva underbara dagar i Auckland trots att min bastis forsvann till andra sidan jordklotet och fardades bakat i tiden. Nu kommer jag att bli tvunge att leva i nuet. Har lever vi ju i framtiden...
Nu ska jag ga ut och kolla utbudet i Auckland for en sista gang. Och jag tror att det far bli en cappucino och big muffin som ett fint pa aterseende-fika har. Eller Anna vad sager du om det?
Idag fyller aven min basta pappa ar! Grattis pappa!! <3
Svreige tyvarr ses vi snart. Om sisodar 40 timmar i ett plan. Men forst ska jag spoendera lite mer tid i mitt alskade Nya Zeeland!
Publicerad 2013-04-02 03:09:01 i Allmänt,
Ja eftersom vår Nya Zeelandresa denna gång närmar sig sitt slut kanske det är några av er därute som väntar er en sammanfattning eller utvärdering. Nu vet jag att jag talar både för mig och Sofia när jag säger att det har varit mer än underbart! Vi har fått ta del av så många nya erfarenheter att det blir omöjligt att skriva ned eller överhuvudtaget förklara för er hur denna resa har varit. Du måste helt enkelt uppleva det själv. Vi har redan skrivit om en hel del saker men som alltid vet man inte allt om man inte varit med…
Alla människor vi mött har varit hur fantastiska som helst. Jag blir ledsen vid tanken på att jag troligtvis aldrig mer kommer träffa många av dem men det är livets gång har jag hört. Det är så konstigt hur man bara på några timmar kan uppnå samma känsla med människor du aldrig förut sett som med kompisarna där hemma. Om detta beror på att vi alla befinner oss i samma situation, långt hemifrån, eller om det bara är en slump att man klickar kan jag omöjligt svara på. Glad är jag i alla fall att vi mött dem.
Planen är… eller vänta jag har gett upp detta med planer så vad som kommer ske det närmsta året har jag faktiskt ingen aning om. Troligtvis kommer vi båda spendera flygtimmarna med att tänka på vad vi vill göra näst för det är precis vad det handlar om; Vad vill VI/JAG göra? Allt jag vet är att jag älskar livet som en frisjäl och i dags läget vet jag inte om Sverige och jag är redo för denna relation… oroa er inte nu för jag har redan biljetten hem… men jag vill se mer utav världen i hopp om att förstå det en smula koruppta samhälle vi lever i. Att vara på resandefot har fått mig att se människor och världen i ett litet annat perspektiv...ja ni hör ju det går ju inte riktigt förklara hur jag tänker såhär via en blogg men jag är villig ge ytterligare förklaring på begäran.
Just nu är jag på väg mot min nästa destination, Bahamas, och Sofia ger sig snart av hem igen. Vi kommer troligen fortsätta bombardera cyberspace med våra upplevelser och till er som vill ha en enklare förklaring så kommer vi (så gott vi kan) fortsätta skriva på denna blogg.
Jag refererar till frågetecknet i rubriken och lämnar summeringen för framtiden. Tack och hej.
