Igår gjorde jag mina två allra första dyk i världshistorien. Jag ska inte skjuta under mattan att jag var lite rädd, tänk om man får panik på havets botten lixom...I tankarna låg fortfarande poolträningen som jag fått dagen innan och hur konstigt det var att andas undervattnet. Man ville upp till ytan och vara kapabel till att prata man greps av en lätt känsla av panik. Jag var fortfarande nervös när jag slagit ner i vattnet med utrustningen på ryggen men med regelbundna okej-tecken mellan mig, Lisa och min instruktör Robert fick mig att bli allt mer lugnare. När jag väl släppte repet vi tagit oss ned med hjälp av upptäckte jag en helt ny värld. Ja jag vet att detta låter patetiskt men det var precis vad jag gjorde; upptäckte en helt ny värld. Visst har man snorklat lite här och där men att dyka är ingenting som att snorkla man känner sig er som en av dem. En fisk.

Vattnet här är så klart att det känns som man befinner sig i ett jätte stort akvarium. Fiskarna befinner sig lite över allt runt omkring en och man får se riktigt fina koraller. Det bästa med mina dyk igår var att jag kände mig hel lugn så fort jag befann mig på botten. Lisa påstår att havet måste ha en lugnande effekt på människan vilket jag mer och mer börjar hålla med om. Alla tankar om panik var som bortblåsta i havet.

Jag är verkligen jätte glad att jag testar på att dyka för det är som alla dykare säger helt fantastiskt. När jag satt och kollade på instruktionsfilmerna osa de om och om ingen att man inte kunde förstå hur underbart det var fören man gjort det. Visst satt jag där och fantiserade men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så underbart.