8 mars, 2013

Fox Glacier har inte bara dåliga sidor. Det har en bra sida - glaciären..! Skälet till att vi kom hit var att bestiga en glaciär – och det gjorde vi! Kl tio imorse samlades Anna och jag, plus åtta andra glaciärsugna turister på Fox resecentrum. Vi fick kängor, crampons (metalldobbar som vi skulle ha på skorna i glaciären), vindjackor, vantar och mössor. Sedan var det bara att hoppa in i bussen. Efter en ca tio minuter lång åktur var vi framme vid glaciären Fox Glacier. Jag säger bara wow!! Hela upplevelsen var magisk. Vi har stått på en glaciär! 

Vi började med att gå in i regnskogen (ja, det är faktiskt det här). Vi stannade och drack vatten i ett vattenfall från glaciären. Efter det gick vi på en liten stig och guiden sa till oss att inte ta några kort och inte släppa snöret här. Skälet till det var att till höger om den ca 60 cm breda stigen var det ett 700 meter djupt stup. Skulle vi falla ner där var det bara ”Merry Christmas and see you no more”… Vi överlevde dock, precis som de andra åtta i gruppen. Efter ungefär två timmar kom vi fram till den faktiska glaciären. Vilken syn! Sedan var det fyra timmars vandring på glaciären som gällde. Vi fick klättra ned för stup, vi fick krypa in i små ishål som inte hade något slut och vi fick vandra och se hur häftigt det kan vara med is. Vår guide berättade saker för oss om varför glaciären såg ut som den gjorde längs hela vandringen. För 30 år sedan hade det varit is längs hela den biten där vi idag vandrade i regnskogen. Plus att de var tvungna att hugga ut stigar varje dag för det smälte hela tiden. Glaciären rörde sig 3-4 meter per dag!

Anna håller med mig när jag säger att det här var grymt! Det är det häftigaste och mäktigaste vi någonsin sett! Alltså vi har gått på en glaciär..! (Det gav dock ingen kick - buhuuu).

Och ja. Svaret är ja. Vi gör allt man kan tänka sig kunna göra här. Ja, vi är lite galna. Och ja, vi har fruktansvärt skoj! Älskar vi Nya Zeeland? JA! Kommer jag att flytta hit: jag vågar inte säga ja för då vet jag inte vad papsen säger, men ja…