Efter att ha tagit ytterligare en riktigt lugn morgon gick vi ned till Dominic (ägaren) och frågade runt lite vad man kunde hitta på här i närheten. 5 minuter senare satt vi på en motortaxi på väg till en gwagwa som skulle ta oss till staden El Limon. För er, precis som jag, som inte har en susning om vad en gwagwa är så är det en pick-up bil som fungerar som en taxi, man hoppar upp på flaket och bankar till på taket när man vill av. Efter några som vanligt förvirrade sekunder hoppade vi av och skulle börja leta upp den ranch som anordnade turer till vattenfallet. 

Någon påstod sig veta vart vi skulle och vi hoppade upp på nästa motortaxi och några minuter senare fick vi hoppa upp på varsin häst och så var vi på väg. Vi skulle nämligen rida till vattenfallet och ja Mia du läste rätt jag skulle sätta mig på en häst. 30 minuter senare befann vi oss återigen i positionen där vi var tvungna att gå en bra bit i lutande terräng men vad gjorde det när vi fick bada i ett vattenfall? Absolut ingenting… på vägen ned..! Detta var inte heller ett litet fjuttigt ett utan det var ett riktigt vattenfall. Vi pratar omkring 60 meter högt.

Allt gick som på räls. Vi badade, fotade och begav oss tillbaka. Dessvärre visade sig kalaset vara lite dyrare än vi tänkt och eftersom de inte tog emot våra visa-kort hamnade vi i positionen akut-behov-av-bankomat. Då de ville ha sina pengar fick vi hoppa på en motortaxi som skulle ta oss till närmsta bankomat. När vi 20 minuter senare fortfarande befann oss på varsin motor började vi fundera på vad som egentligen var på gång. Det slog mig någon gång under färden att den största anledningen till att man är så slut varje gång vi gett oss ut på äventyr troligtvis är för att vi aldrig riktigt förstår vad som händer. Ja då menar jag inte på ett sådant sätt som innebär att vi är dumma i huvudet utan att vi aldrig förstår vad folk säger och vet därigenom inte vad vi förväntas göra. Så mental note; nästa gång du beger dig till ett spansktalande land utan speciellt många backpackers – lär dig spanska. Men tydligen var det bara så att man här måste åka i 30 minuter för att nå närmsta bankomat… efter några inhandlade mangos kunde vi börja bege oss tillbaka mot Jurassic Park.  

//A