Nu sitter vi på vårat rum i Wellington och filosoferar över livet! Eller snarare jag undrar när den störtsköna amerikanskan ska komma tillbaka med de qusidillas hon generöst erbjöd oss (ja, jag är hungrig) och sofia sitter och uppdaterar facebook i hopp om att det ska ha hänt något nytt. Vi känner med andra ord att Wellington sagt sitt och tar därför första bästa färja härifrån i morgon.

Dagen i ära tänkte vi gå på det stora muséet som alla pratat om. I försök om att vara entusiastisk pekade jag på ett rum och sa att det såg riktigt coolt ut! Men jag passar här och nu på att be Sofia om ursäkt över att jag. ljög...det va ju faktiskt riktigt tråkigt. Efter 20 minuter gav vi upp och gick därifrån glada över att vi inte betalade något för att gå in.


Nog med bullshit, det är nämligen dags att inta sängen.