I lördags kväll gick Anna, jag och två sköna holländare ut för att utforska storstadslivet i Auckland. Det blev en kul kväll ute tillsammans. Dagen efter skulle de resa vidare till Asien, och Anna och jag skulle ut på ett mindre äventyr. Vi hade sett en broschyr om ön Waiheke så dit bar det av. Klockan 10.00 på söndagsförmiddagen satt vi på en mindre färja mot ön som lovat vingårdar, sandstränder och vandringsleder. Broschyren höll vad den lovade! Ja, eller vi tror det i alla fall. Vi letade bara upp stranden och var där i princip hela dagen. Vi gick i för sig en bit på en vandringsled, men gav upp på grund av värmen. Att gå en brant vandring för att titta på skulpturer i gassande solsken var ingen höjdare. Det var däremot Onaera, stranden som vi var på. Den var lång, det var klart vatten, sandstrand och lagom svalkande vatten. Plus att man kunde se hela stranden ovanifrån, då staden Onaera låg på en upphöjning. Efter ett svalkande, men väldigt skönt, dopp var det dags för mat. Det fick bli kyckling med grön curry – medelstarkt. Medelstarkt hej kom och hjälp mig! Om det där var medelstarkt så vill jag inte ens tänka på hur stark den starka hade varit!! Alltså vi svettades, pannorna var helt blanka. Vi kunde inte andas genom munnen för då brände det. Plus att vi beställt vatten till och det är i princip det värsta man kan dricka för att bli av med hettan. Det slutade med att näsorna rann och vi fick oss ett gott skratt. Anna på båten ut till ön Första stranden där båten lade till. Bilden är tagen från den varma vandringsleden Stranden Efter en härlig (ja, och svettig) dag på ön begav vi oss hemåt igen. Som ni redan vet så befinner vi oss i Rotorua nu. Imorgon efteriddag ska vi besöka Hobbiton och på torsdag fortsätter vi vår resa till staden Gisborne. Tills nästa gång: haere ra (hejdå på maoriska som vi lärde oss igår).