Idag lämnade vi Rotorua för att åka till Gisborne. Från en stad med massor av sevärdheter som Hobbiton och Maoribyar till en stad strandstad. Ja, det verkar vara det Gisbourne har att erbjuda. Vi klagar dock inte för detta ska vara den ena av de två bästa surfstäderna på hela Nya Zeeland. Imorgon ska vi utforska stranden så ”bring it on Gisborne”. Bussresan hit var något utöver det vanliga. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en krokigare resa än denna. Vägen svängde verkligen i zickzack hela vägen – fyra timmar. Att tillägga är att det de två första timmarna var strålande solsken ute och luftkonditioneringen hade sett sina bästa dagar. Det var en nära-döden-upplevelse. Det var så vart inne på bussen så att man inte längre svettades. Man var bara varm och kände att paniken kom krypande. Det gick bra och efter två timmar fick vi en liten bensträckare av den snälla chauffören. Trots en extremt (!) krokig väg hit så fick vi se ett väldigt vackert landskap. Varför Nya Zeeland anses vara ett av de vackraste ställena i världen är förståligt nu. Vi passerade kullar och berg som inte går att beskriva hur de såg ut. Jag skulle bara förstöra bilden av dem. Det räcker att säga att det var väldigt vackert. Hur som helst så är vi i Gisborne nu. Vi har redan träffat på massa trevliga människor här på vårt hostell. Vi har bla träffat på Olivier, en fransman som verkar resa lite överallt, hans flickvän (tror jag) och skönaste svensken hittills: Ludvig. En surfande kille från Växjö som lagar lax till alla på hostellet. När jag skrev detta var vi fortfarande i Gisborne. Nu är vi i Taupo en äventyrsstad. Igår badade vi i en flod där det rinner ner vatten i ett vattenfall som värmts upp av en vulkan. I vattenfallet var det 42 grader varmt. Resten av floden var ungefär 25-30 grader varm. Anna vågade sig in ända in i vattenfallet, men jag fegade ur för det var för vamt.